Schnauzer                   

Historik
Ursprungligen använde man schnauzer i södra Tyskland som stallhund för att den trivdes särskilt väl med hästar.
Den var en ivrig och snabb råttfångare, vilket i folkmun gav den namnet ”Rattler”, råtthund. 
1895 godkändes rasen som strävhårig pinscher.
Namnet ändrades sedan till schnauzer. En enkel förklaring till namnet är att schnauz på tyska betyder mustasch.
Schnauzern anses vara den ursprungliga schnauzern, och från den har riesen och dvärg senare utvecklats.
Schnauzer eller – som den förr kallades – strävhårig pinscher gick också ofta under benämningen råtthund.
Det mest utmärkande från början för denna hund var att det inte fanns just något särskilt utmärkande för den.
Ordet schnauzer dyker upp i litteraturen första gången år 1842 när det används som synonym till strävhårig pinscher.
Omkring år 1850 accepterades schnauzern som egen ras med bestämda rastypiska drag och 1880 kom den första rasstandarden.
I början av 1900-talet kom rasen till Sverige och den första schnauzern i svenska stamboken var Peggy av Håknäs som var född 15/11-1911.
Schnauzern har aldrig varit någon modehund, vilket säkert har varit lyckosamt för uppbyggnaden av en stabil och frisk stam.
 
Det finns målningar från 1400-talet där man kan se ursprunget till vår tids schnauzer avbildad.

Man brukar anse Bayern i Sydtyskland som den plats där den ursprungliga schnauzern framavlades.
De var rejäla, ganska orädda gårdshundar och de fick göra rätt för sig genom att vakta men framför allt genom sin 
utomordentliga  förmåga som råttfångare (orsaken till att man började kupera öron och svans var för att förhindra råttbett).
Omutlig trohet, självständighet, robusta och oömma har gjort hundar av denna typ helt oumbärliga och deras ursprungliga typ och storlek har knappt förändrats.                                                 
     Kvadrat Porthos                       Estellet´s Hedda-Lovely                         Wellfith´s Feodora

Användningsområde
Förr
Schnauzern ansågs vara av oädel sort tillhörande den lägre medelklassen.
De användes både av bönder för att vakta gården och hålla stallen fria från skadedjur men även av handlare för att skydda hästar med varuvagnar från överfall och rån på 1500-1700 talet.
De ansågs vara tuffa och pålitliga och de tog inte för stor plats i vagnarna men var ändå tillräckligt skrämmande för att hålla rånare borta.

Nu
Schnauzer är en alert familjehund som gillar alla aktiviteter och är därför en trevlig, aktiv allroundhund.
Om man ser till ursprungshunden så finns vaktinstinkten kvar även om den har tonats ner.
I Sverige finns/har funnits schnauzers som bevakningshundar inom armen, räddningshundar inom civilförsvaret, som älghundar, eftersökshundar, lydnadshundar, agilityhundar, 
brukshundar och mycket älskade familjehundar. 

                       
                         Schnauzergläntans My Preciouss           Wellfith´s Feodora                  Schnauzergläntans My Preciouss                    Schnauzergläntans Tula
          

Egenskaper/Mentalitet
Så länge schnauzern får vara med är den otroligt anpassningsbar, och det är en härlig hund att hålla på med bruks, lydnad och agility med.
Om än det ibland kan vara svårt att få dem att förstå nyttan med det hela.
Det är en ras som passar de flesta människor som inte vill ha en hund som alltid säger ”Javisst!”, utan som ibland måste övertygas. Väl övertygade kan de gå i döden för en!

Schnauzern är framavlad för självständigt arbete nästan helt oberoende av människan.

Schnauzern är en mångsidig, robust och härdig hund med ett energiskt temperament och gåpåanda. 
De är aktiva hundar och kräver mycket utrymme och motion, stabila i psyket, orädda, impulsiva, stolta och dominanta.
De är viljestarka med bra bruksegenskaper och effektiva som vakthundar. 

Rasen är aktiv och lekfull. Den är familjekär men kan vara avståndstagande till främlingar. 
Schnauzern är inte förarvek, d.v.s. det går inte att fostra en schnauzer på samma sätt som t ex en vallhund som är avlad för samarbete med människan.
Det är inte tillräcklig belöning att få vara med sin förare för en schnauzer som för en vallhund.

Man behöver inte lära den att fånga råttor, det kan den.
Just råttfångarkonsten ger schnauzern ett beteende som många andra hundar saknar, den fångar sina byten med tassarna.
Det är en framåt och i vissa fall rätt egensinnig ras och fodrar därför en konsekvent fostran (som även många andra raser).
Genom sina egenskaper ställer dessa hundar rätt stora krav på den som väljer att bli en schnauzerägare.

Ingenting är heller så övergivet som en ensam schnauzer – dom följer gärna med till jobbet, bara dom slipper ensamheten.
Måste den vara ensam några timmar – gör gärna ordning en plats vid ett fönster där den kan sitta och titta ut.

En schnauzer kräver att man verkligen ”har ”den i betydligt högre grad än vissa andra raser. 
Du måste lägga ner en hel del arbete och inte så lite uppoffringar om du skall få ut det bästa möjliga av din hund.
För att den skall få ett friskt, långt och lyckligt liv måste du vara beredd att ge den omdömesgill skötsel och tillsyn.
I gengäld får du en frisk, pigg, trevlig och lättskött hund, lika användbar i bruksarbetet och lydnadsringen som ”bara” familjehund.
En hund som är lika mångsidig som de flesta stora brukshundarna.
En hund som är uppmärksam och samarbetsvillig ända upp i hög ålder, omutligt lojal mot sin ägare och med det där alldeles speciellt attraktiva ”schnauzertemperamentet” som pricken över i:et.

Storlek och utseende
Det är en mellanstor ras, mankhöjd är 45–50 cm och vikt är 14–20 kg.
En schnauzer skall vara kvadratiskt byggd, kompakt med karaktäristiskt tufft utseende med sin lugg och sitt skägg.
Men vad vore en schnauzer utan skägg!!
Huvudets hela längd (från nosspets till nackknöl) skall motsvara hälften av ryggens längd (från manke till svansansättning).
Mankhöjden skall ungefär motsvara kroppslängden.
Svansen bärs högt över ryggen vilket ger ett säkert uttryck.
Rasen har två pälslager; en kort värmande och vattenavvisande underull och även ett strävt täckhår som håller smuts och väta borta.
Färger: Peppar och salt och Svart.

Pälsvård
En av schnauzerns viktigaste särdrag är den sträva pälsen. För att kunna bibehålla strävheten och i vissa fall erhålla den krävs att man regelbundet tar bort döda hår för att kunna ge plats åt ny päls.
Pälsen behöver trimmas cirka 4 gånger per år då gammalt täckhår plockas bort och nytt hår kommer fram.
Pälsen behöver kammas minst en gång per vecka.
Benhår, mage och huvudet med skägg och ögonbryn är långt och behöver kammas ut så att det inte bildas tovor.
Sköter man om sin hund enligt detta så slipper man i princip att hunden fäller.
Rasen anses vara skonsam mot vissa med pälsallergi.

                                   
                                             Schnauzergläntans Idril
                            Det är jobbigt med trimning – vi tar en liten powernap.

Hälsa
Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

.                                                Schnauzergläntan valpar

Så vill du köpa en valp? Att köpa en valp är ett av de största besluten en familj kan ta och ett beslut man inte skall göra i en hast. Det är inte ett impulsköp. Alla valpar är ju så söta och gulliga, men vad vet du egentligen om rasen och om uppfödaren? Är du säker att det här är rasen som passar just dig? Har du varit på någon utställning eller pratat med någon uppfödare? Har du besökt uppfödares hemsidor på Internet och har du läst på om rasen? Har du pratat med någon ägare av rasen eller läst någon bok? Visste du att Schnauzern anses vara en arbetande ras? De är avlade för att kunna arbeta självständigt och för att kunna ta egna initiativ, lösa situationer och agera. Det är inte är en hund som trivs med att ligga vid dina fötter och vara nöjd med att få en klapp på huvudet. Det här är en hund som behöver stimulans. Den behöver ett jobb. Om den blir för uttråkad kommer den att hitta på rackartyg. Visste du att Schnauzern är en beskyddare av ditt hem? Nästan alla hundar skäller när någon kommer till ytterdörren, men en schnauzer försvarar sitt hem och sin familj om den anser det vara nödvändigt. Den ”äger allt den ser”. De välkomnar familjen och vänner till familjen med en glad svansviftning men främmande personer blir mottagna med misstänksam blick, ett skall och kanske ett svagt morrande. Visste du att nästan alla hundraser har genetiska rubbningar? Schnauzern har varit en mycket förskonad ras på grund av en mycket begränsad uppfödning. Därför är listan på genetiska fel mycket kort på schnauzern. Höftledsröntgen är den test som görs av seriösa uppfödare på de schnauzers som skall gå i avel. Naturligtvis kan vilken sjukdom som helst ”poppa upp” men de är sällsynta och inte rasspecifika. Visste du att Schnauzer kan behöva en inhägnad gård? På grund av sin starka instinkt att bekämpa alla slags skadedjur på gården och ”äga allt den ser”, så kan det vara bra att ha en inhägnad gård att vistas på. Annars är risken överhängande att den jagar iväg efter kaniner, katter, harar, hjortar, rådjur etc som kommer i närheten av tomten. Du kanske inte heller vill ha den vaktandes i hela grannskapet.   Visste du att Schnauzern är en familjehund? Den är inte en ras som kan bli lämnad uppbunden på gården. Den behöver vara nära dig/familjen hela tiden. Den har stort behov av uppmärksamhet och på grund av sina vaktegenskaper så vill den ständigt veta vad som försiggår runt omkring. Den behöver vara i händelsernas centrum och den har behov av att få vara en väl socialiserad familjemedlem. Visste du att Schnauzern inte är en soffpotatis? Den behöver regelbunden motion. Att leka med en boll på gården några gånger i veckan duger inte som motion/stimulans. Dagliga långpromenader med husse/matte samt lite hjärngympa några ggr/vecka krävs.

Övrigt
Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information om rasen www.schnauzerringen.se 

Källor:
Rasguiden på Sv. Kennelklubben.
Cegali kennel
Helene Nordlöf.